Den här helgen har verkligen fått mig att tänka till vad som egentligen är bäst för mig.

Jag har ju inte kommit över A ännu (kommer väl antagligen aldrig göra det) och med tanke på att hans känslor ändras från dag till dag så blir allt bara svårare hela tiden. Jag försöker att höra av mig så lite som möjligt så att han kan höra av sig om han vill, eftersom jag faktiskt under det senaste halvåret gjort allt jag kan för att få allt som det va förut. Men nu känns det som att jag blir mer sårad för varje dag som går när han bara ska ändra sig och hålla på.

Dessutom har den här dagen vart lite jobbig eftersom det var i dag, 11oktober, förra året som vi blev tillsammans...

Jaja livet flyter på alla fall, bara man aldrig ger upp hoppet.. För så länge man har hoppet uppe så är inget omöjligt.

/M